(Fånigt att alla dessa tre anspråkslösa former för scenframträdanden som jag ägnar mig åt, har engelska namn…)
Nu är det faktiskt nästan tre år sedan jag började med standup. Sedan dess har jag hunnit med uppemot 100 gig. Än så länge anspråkslöst, på gratisklubbar, men det är så roligt, och ger avsättning för mitt överskott av tankeverksamhet .
Jag drar inte direkt vitsar, utan håller ett slags små absurda föredrag. Intelligent, får jag höra! 🙂 Mina favoritscener är Ridå, som kör på onsdagskvällar, och Andralång comedy, som har standup varje måndagkväll. I Stockholm heter motsvarigheten Big ben (varje kväll). Sen finns ju Skrubben comedy (varannan torsdag vid Chapmans torg i Göteborg), English comedy som brukar köra en gång i månaden på Rubinen i Göteborg, och om jag är i Malmö försöker jag komma med på Humorbaren eller Skrattbar.
Jag har varit med i ett par poetry slam-tävlingar och gått vidare till andra omgången. Noteringarna i kalendern för semifinal, final och SM har jag dock fått radera. Fast insatta personer säger att det är en bedrift att över huvud taget gå vidare, i det väldigt speciella community som poetry slamvärlden utgör. (Engelska igen…)
När det arrangeras open mic-framträdanden håller jag mig också framme, så ofta som jag kan med utan att jante slår till. Då läser jag egen poesi eller prosa, och vid ett tillfälle fem minuter av kursboken i PHP-programmering jag just hade läst in som talbok…
Jag gillar att stå på scen och snacka inför folk. Det är inspirerande, funkar som både morot och piska för att få något ur mig. Publikresponsen ger en hyfsad uppfattning om hur det jag skrivit uppfattas och tas emot.