Egentligen vill jag ju vara författare. Att skriva är det största och viktigaste som finns. Jag har gett ut en bok, Vitsen med Opera, 2010, och den har sålt i över tusen exemplar, vilket är ett bra resultat för en egenutgiven bok. Som vanligt när jag skriver blev det ett slags blandgenre, vilket jag är övertygad om gjorde det än svårare för de stora förlagen att tacka ja. Nåja, jag tog ut förskott på arvet från min pappa och gav ut själv. Jag är fortfarande väldigt stolt över min fina bok, jag tycker verkligen den är bra, fast en redaktör troligen kunde ha hjälpt till att tajta till den en aning.
”Örat mot jorden –fingret i vinden”
Nu har jag skrivit klart min mormors biografi, och väntar på förlagens svar. (Hittills refuseringar, om än med mer än standardformuleringarna, förutom ett ”antagande” mot den facila kostnaden av 77.000:- + tryck… Jag skickar till nya förlag – det finns många! – i takt med refuseringarna.
Jag vill nästan kalla det hennes självbiografi, eftersom jag hämtar långa stycken direkt från hennes kvarlämnade anteckningar, manusutkast, brev och böcker. Det har varit närmast osannolikt spännande att bit för bit gräva sig ner i mormors liv, så makalöst dramatiskt att det hade känts överdrivet som Hollywoodmanus.
Överklassdottern som knappt fyllda 17 kom in på konsthögskolan som yngsta kvinnliga eleven någonsin. Drog till Paris och Italien, förälskade sig i och gifte sig med en italiensk konstnär. Tillbaka till Sverige, träffade min morfar, den store funkisarkitekten Sven Markelius. Fick två barn, som pappan blev tvungna att adoptera för att de skulle få hans namn istället för, som det står i kyrkböckerna, Borsi (det gick inte att skilja sig från en katolik).
I väntan på Förlaget, har jag börjat läsa in boken som ljudbok. Jag ser ju framför mig en bok med mycket bilder, vilket inte är perfekt lämpat som ljudbok, men det borde gå att få till någon slags combo, där köparen / lyssnaren får ta del av kapitlets tillhörande bilder… Här ett smakprov, i form av första kapitlet:
Nästa bok, och nästa…
Jag har en mångfaldigt refuserad roman i min digitala byrålåda, en färdig som jag inte vågat skicka iväg, ytterligare ett par romanidéer under utveckling. Jag måste också skriva en bok om autism, där jag kopplar samman och jämför min morbror Jans och min dotter Ylvas liv. Han som skickades iväg till experter vid fem års ålder, innan begreppet autism fanns, och därefter levde hela sitt liv på institutioner, medicinerad på ett sätt som med dagens kunskaper var vansinne. Min dotter som snart fyller 18, som sedan tidig skolålder fått allt tänkbart stöd och hjälp, men vars liv därmed inte är utan motgångar.